God morgon!
Kl är 6.23 och vi är tillbaka från morgonpromenaden.
Ärtan var nog vääääldigt trött idag.
För i början av promenaden så passerar vi en busshållplats på andra sidan vägen. En helt vanlig hållplats med glaskur, en sån som finns överallt. Men HELT vanlig var den INTE sa Ärtan. Det brukar aldrig stå någon där. Men det gjorde det idag. Hon tvärstannade, "uffade" och hade svansen rakt upp.
Jag tänkte att här är det nog bäst att prata med den tvåbenta som stod där. Så jag började lite trevligt med ett glatt GOD MORGON. Sen sa jag att "det brukar inte stå någon vid den hållplatsen vid den här tiden på morgonen"
Den tvåbenta som var en glad prick sa att hon förstod att hunden tyckte det. Ärtan uffade nu lite högre och talade om att hon var missnöjd - gå hem o lägg dig. Den tvåbenta sa att IMORGON skulle hon inte stå där för då var hennes bil lagad. Ok sa jag, för där kan du ju inte stå....förstår du väl.
Den tvåbenta skrattade o sa att hon lovade att skärpa sig.
Ärtan verkade nöjd med svaret och hon traskade vidare.
Vi fortsatte till Vårviks gård och sa god morgon till tuppen som gol, grisarna som bökade, dom skuttande kaninerna (som Wera gärna ville ta med sig hem o göra tofflor av tilll matte - omtänksam vovve minsann ;o) och dom krulliga, bräkande fåren.
Nu är det frukost!
Ärtan var nog vääääldigt trött idag.
För i början av promenaden så passerar vi en busshållplats på andra sidan vägen. En helt vanlig hållplats med glaskur, en sån som finns överallt. Men HELT vanlig var den INTE sa Ärtan. Det brukar aldrig stå någon där. Men det gjorde det idag. Hon tvärstannade, "uffade" och hade svansen rakt upp.
Jag tänkte att här är det nog bäst att prata med den tvåbenta som stod där. Så jag började lite trevligt med ett glatt GOD MORGON. Sen sa jag att "det brukar inte stå någon vid den hållplatsen vid den här tiden på morgonen"
Den tvåbenta som var en glad prick sa att hon förstod att hunden tyckte det. Ärtan uffade nu lite högre och talade om att hon var missnöjd - gå hem o lägg dig. Den tvåbenta sa att IMORGON skulle hon inte stå där för då var hennes bil lagad. Ok sa jag, för där kan du ju inte stå....förstår du väl.
Den tvåbenta skrattade o sa att hon lovade att skärpa sig.
Ärtan verkade nöjd med svaret och hon traskade vidare.
Vi fortsatte till Vårviks gård och sa god morgon till tuppen som gol, grisarna som bökade, dom skuttande kaninerna (som Wera gärna ville ta med sig hem o göra tofflor av tilll matte - omtänksam vovve minsann ;o) och dom krulliga, bräkande fåren.
Nu är det frukost!
Kommentarer
Trackback
