Trollborder

Igår var det dags för Weras årliga spruta.

Har vunnit vaccinationer tidigare på Trestad men gillar inte deras sätt... "Damen" som har fått äran att ge mina hundar deras spruta har varit allt annat än trevlig.

I höstas när Ärtan & Anton skulle få sin 12-veckors spruta så åkte jag till Jan i Vänersborg. DÄR kan man snacka om raka motsatsen. ALLT för att djuren ska trivas. Så naturligtvis skulle även Wera dit.

Ärtan fick vara med för lite miljöträning. Vi satt ner i väntrummet och Wera la sig direkt ner o kopplade av. Ärtan la sig under protest men hävdade att:  ok jag kan ligga ner - men tyst tänker jag INTE vara. Så hon pep. I hela 3 min förde hon oväsen. Sen tittade hon om möjligt ännu surare på mig och låg knäpptyst med huvudet i backen.

När Jan öppnade dörren så sa han bara: Släpp hundarna och så gick han in i undersökningsrummet igen. Hundarna for in och kollade läget. Han tog fram ett chark-inhandlat paket med ROSTBIFF! Åh vad mumsigt, sa båda hundarna och satt blick stilla framför honom. Gott gotti gott gott!


Han fortsatte och hälsa på dom o ge dom kött.
SEN hälsade han på oss tvåbenta.

Hundarna fortsatte att lulla runt och påpekade NOGA att det fanns minsann kött kvar däääääär uppe på bänken. Jan var inte sen att fatta så hundarna fick vad dom ville....flera gånger.

Jag fick en hel stor skiva rostbiff och satte mig i fåtöljen med Wera i famnen. Han gav sprutan samtidigt som jag lät henne mumsa på maten.
Ärtan såg vilken stooooot bit Wera fick och ville också ha en spruta, men det fick hon inte.

När det var klart så fick han iväg och hämtade Eukanuba hundkex. Hundarna hängde med honom och Ärtis försvann. Hon skulle kolla EXAKT allt i hans bostad (han har mottagning i källaren) Fanns det något ätbart?
När vi sedan skulle gå fick vi med oss halva påsen med kex.
Behöver jag säga att hundarna var sååååå glada och nöjda? och mätta :o)

---

På kvällen åkte vi till NÄKK för lite utställningsträning.
Tog med båda doggarna och lämnade över Wera till några som såg sysslolösa ut bredvid. Det var ju Ärtepärtan som skulle tränas.
Ärtan skötte sig - som vanligt. Hon är en liten goding. Mycket nyfiken o alert men lyssnar fint. Vi sprang i ring o lite "hit o dit", en "domare" klämde o kollade om det fanns tänder i munnen. Sen var det naturligtvis också POSERING. Domaren hade inget att klaga på så vi gick iväg o kollade in alla andra hundarna.
Roligt med alla raser!
Vi ställde oss sedan i en annan ring för det är alltid nyttigt med fler tips o råd från andra. Men även här skötte sig Ärtis kanon. Dock började hon bli lite trött. Den domaren var helt lyrisk över henne: vilka fina vinklar, bra rygg, fina steg bla bla bla....vilken otrolig utstrålning! Hon ville OCKSÅ ta med henne hem.
Fick tipset att jag ska träna henne att stå SJÄLV. Jag ska stå framför henne. Nu sitter jag ju bakom. Så det kan vi ju testa, alltid bra om dom är säkra o fixar det själva.

---

VILL TILL FALKENBERG O TÄÄÄÄÄÄÄVLA!!!! Men det får jag inte....fattar ni att jag är skitsur!